Det är ungefär nu jag spyr av trötthet.
Ungefär här nånstans jag önskar mig själv en härlig feberyra imorgonbitti, allt för en legitim anledning att inte behöva lämna sängen. Det är i denna sekund jag känner hur det pulserar i huvudet, och funderar på min egna överlevnad. Näsan är igentäppt pga pollen. Ögonen är prydda med glasögon pga linsbrist. Magen är fylld pga ångest.
Ge mig ge mig kraftkälla
kom kom glädjerus
se se se mig snälla
stäng av hjärnligt tv-brus.