hello ytterligare en psykiskt jobbig skoldag. jag som trodde jag kunna släppa det här med mitt självporträtt men ack nej. igår flydde jag från problemet och skapade rejv av min kropp istället. idag måste måste jag. jag måste få det här någonlunda klart så jag kan slappna av inför nästa vecka. nästa vecka ja. stockholm en sväng igen och slutprovet på DI. då ska jag har med mig självporträttet, därav stresspress.

näe, en kaffe på detta?

godnatt alla.
godnatt.
gos gos gos godnatt.
gos.
godnatt.
alla.
godnatt.

jag lovar. snart. snart mina vänner. snart ska jag vara tillbaka på topp igen. snart ska jag skriva som aldrig förr och snart hoppas jag blir snarare än vad snart lätt kan dras ut till att bli. jag lovar.

NU: sleepover hos bestis-ju

Idag har jag druckit kaffe med en bebis; Ellen. Ja, och så hennes son Theo (sötnosen bredvid mig på bilden ovan). Vi pratade om livet och promenerade i ösregn. Nu ska jag bege mig till träningen med min mycket onda mage. AJ.

det är synd att man inte alltid kan inse hur grym man är.
idag inser jag det i alla fall, och det är ju tur.
nu ska jag sova och drömma så jävla härliga drömmar.

jävlar vad jag är skitglad i magen.
på riktigt liksom.

JAG GICK VIDARE!!!!!!!!!!!!!!!
20 ska bli 10 och jag ska FAN va en av dom.

det har varit helg. jag har ätit våfflor. jag har ätit goda middagar. jag har ätit gott godis. jag har dansat. och dansat. och dansat. och varit snygg. och varit ful. jag har varit glad. jag har varit ledsen. jag har haft ont i magen. jag har haft ont i huvudet. jag har tränat. jag har gosat. jag har busat. jag har sovit över. jag har blivit översovd.

nu ska jag sova. och jag ska vänta. jag ska vänta på att ett besked dimper ner i brevlådan. jag är nervös.

Matte dämpade den dåliga känslan med peppande ord. BRA

en superdålig känsla i magen slog mig.

jävla skit. det ser mörkt ut på våffelfronten.. våffeljärn saknas.. TYPISKT!

idag kör jag på den lätt fräkniga looken

Någon gång inatt vaknade jag av att jag frös om bena, och i exakt samma stund som tanken slår mig lägger Johanna över det gemensamma täcket över mina frusna och strycker mig sedan över kinden. Jag tror att det är det som kallas vänskap.

En välkommen-hem-puss på matte för en stund sen och nu är det dags för intervaller i pildammarna.

GO TEAM GO!

promme med ju, solning hos farmor följt av köttbullsätning och hemåkning. nu väntar snart en mycket tokig och rolig hemlighet, GOOOOOS!

dom säger att det är en ny dag idag, det kanske det är.
jag ska nu göra mitt hår rättvisa, det ska tvättas och bli gottluktande igen.

det finns fräknar i mitt ansikte, det gör mig glad.

jag går. hejdå

okej, det är ca 2,5 km dit, samma hem. 5 km alltså. plus prommen med ju, som kanske ligger på 1,8. summa 6,8 km promme. whäwhä. besluts ångest. hela jag är ett beslutsångestbeslut.

funtar på långpromenad. bort till kinnarps, standardrundan med ju på hennes lunch, sen tillbaka hem igen. äsch. ska mäta hur långt det är och se om jag blir pepp. återkommer.

det är tydligen sol ute ser jag. det bekommer mig inte. inget bekommer mig just nu. jag undrar vem jag ska be för att komma, komma tillbaka till någon form av livsglädje. just nu är det bara så jävla mycket känslor och icke-känslor som famlar omkring, som jag famlar omkring mitt i. rätsida tack, rätsida på min insida och förmåga att åtsidosätta. jag vill bekomma mig igen. become me.

jag behövde vara för mig själv ett litet tag, så jag åkte hem till johanna. här är jag mig själv för mig själv på bästaste sätt och vis. poly-gos kan aldrig slå fel.

Återigen dags för laserstrålarna.
När ska man få sluta skjuta?

jag längtar till den dag jag blir sugen på att blogga igen. just nu känns allt bara trist.

nu handlar allt om laserstålar om att pumpa upp energi om att bli stark starkare starkast. imorgon avgörs mina närmst tre kommande år under en enstaka intervju. jag ska ge dom av mig själv jag ska ge dom mig jag ska ge dom viljan att vilja lära mig.

och misslyckas jag, är jag inte en mindre människa för det, då är det bara till att förlita sig på mantrat åter igen och bygga upp ett nytt försvar. kämpa kämpa, det är livet.

Stockholm ligger bakom mig, och jag sitter nu vid ett köksbord i Mölnbo. Mina ögon svider av svullenhet och jag vet inte riktigt vad som ska få mig att komma tillbaka till mitt vanliga jag. Det verkar som att hjulet bara fortsätter att snurra snurra snurra och jag får inte en chans att hoppa av.

jag har precis gått upp ur sängen, duschat och ätit frukost, men allt jag känner för att återvända till täckets varma trygghet, sluta mina blå och totalignorera livet.

mitt mantra:


"Piow piow laserstrålar som man skjuter och Xena warrior princess, jag är en stark stark kvinna som bara BAM klarar ALLT! INGA HINDER!"

I'm on a train, I'm on a train
take a good hard look at the motherfucking train

på väg upp till mitt beloved stockholm.