Man har ändå lite koll på dagens populärkultur tycker jag. Och jag vet inte om jag får en och annan käftsmäll när jag kallar följande fenomen för kultur, men populärt, det är det. Där sitter jag som ett fån. Killarna, som efter en diskret bakåtittning genast blev männen (en av dem i den äldre klassen), pratade med ett ordförråd jag endast kan drömma om. Jag förstod när den ene berättade om hans lämningstider av lilla Linnéa på dagis, och ja, jag vet vad ett svärd är, men jag får inte riktigt ihop det? Rollspel? tänker jag, och tittar förundrande mot min klasskamrat mitt emot mig. Ser att han inte riktigt kan koncentera sig på boken han försöker läsa, utan lyssnar även han intensivt på herrarna bakom mig. "VAD pratar dom om?" mimar jag fram. "WORLD OF WARCRAFT!" mimar han chockerande tillbaka. Filip mimar även över deras ca ålder och jag känner lite att syret runt omkring mig tar slut. Det här var inte dom vanliga spelgalna subpubertetsnördarna vi snackar om. Det här var vuxna män. En med byggarbetsbyxor och en med svarta reklam-brillor. Jag kunde inte slita mina öron. Jag trodde ändå jag hade lite koll. Att jag kunde utskilja WOW från andra fantasyfenomen. Men ack, det var bara till att luta sig tillbaka, sätta tillbaka hörlurarna på sin plats, och inse, jag kan inte ett skit om WOW, och tacka fan för det.