Jag kände genast hur värmen spred sig i kroppen. Fingrarna började fibbla, knäna skakade som asplöv. Talförmågan försvann för ett ögonblick. Jag tror man kan kalla det lycka. Vi tar det hela från början:

Jag sov som bekant över hos Johanna i fredes och efter en ytterst gemytlig frukost och liten uppfräschning kände vi båda att det var dags för något slags äventyr. Efter många försök att få dalen till att hämta sin bil och köra omkring oss till lite olika ställen, insåg vi att vi fick nog anävnda våra långa och promenera till vår slutdestianation. Målet var att strosa omkring vid Friisgatan, men som i många fall är det inte destinationen som är det viktiga, utan resan dit. Vi började närma oss Möllan när infallet från en klar himmel ropar som någon slags gud att vi måste göra ett besök på polska marknaden. Polska markanden är för er som inte vet ett slags kiviks marknad i miniformat nertryck i en källare med skumma människor över allt. Frågan "Är allt detta stöldgods, eller inte?" figurerar som en nyckelmening långt där nere i det dunkla. Vi går ner. Johanna är van puderhandlare där så hon tar täten och hittar sig ett exemplar av sitt puder, för hälften av det pris butikerna vill ha för det. Luften börjar ta slut där nere, väggarna krymper, äckliga kläder trängs på en från höger och vänster. Vi måste lämna denna bunker, genast. Vi går nu mot utgången. Johanna säger något, och jag vänder mig om för att svara. Min blick fryses till is. Där. Där på kanten av det allra första bordet, där ligger den. Min älskade älskade parfym som inte finns att få tag på längre. En limited edition (vilket jag inte vissta när jag drunk-shoppade den i Prag för två år sedan) vilken jag de senaste tre veckorna har gråtit blod över, ty den går ej att ersätta. Jag går fram. Tar lite på den. Är detta sanning? Är det på riktigt? Jag frågar vad den kostar. 260 kronor. Jag känner att syret i huvudet börjar försvinna. 260 kronor är lika med gratis. Parfymen kostar mellan 600-800 kronor normalt. Jag plockar upp flickebarnet, lämnar över pengarna och svävar upp för trapporna. Sliter upp förpackningen, sprutar varsamt ut en dusch av den heliga vätskan på min nakna handled. Jag luktar. Jag är hel igen.