Igår skedde ett himla sorgligt farväl av Tilda som nu åter igen befinnersig på noll åtta grounds. Jag tycker att man borde vänja sig, men jag antar att det har något med sinnesstämningen att göra. Jag grät som en gris. Varken jag eller Johanna ville sova ensamma så hela kalaset slutade med att vi delade säng. Nu sitter jag här, i Johannas soffa. Jag har varit vaken i ca en timme, medan Johanna envisas med att fortsätta sova. Jag vill äta frukost. Jag vill att Tilda ska vara närmre än 60 mil ifrån.

Ny dag, nya äventyr. suck