Då var självbiografin färdigklippt, men långt ifrån klar. Just nu är den tyst. Inte ett endaste andetag hörs. Noll. Nada. Inget. Jag hatar ljud. Jag sysslar inte med ljud. Ljud är inte min grej. Sa jag att jag hatar ljud?

Dricker en kopp te i klassrummet istället. Ensam Pernie behöver andlig vägledning, eller i alla fall en lärare nära och bra till hands. Här är dock lika tyst som i min film.