Det är det här jag kallar kärlek, den här hem-liga känslan i själen.

Traskar runt i mitt nya område (norra drottninggatan) och snubblar in på ett café i jakt på en toalett (nej jag har ingen toa hemma. men snart!). Förundras direkt över priserna, kaffet kostar 14 för en mugg och ett glas grönt te går på en tjuga. Jag behöver för första gången varken sucka eller klaga, tar en tidning och slår mig ner i en soffa. Där ser jag den, skylten som jag först inte förstår så jag måste dubbelkolla med cafébiträdet. Yes, det stämmer, gratis trådlöst internet och öppet till 2 på natten hela veckan lång. Jag sjunker ner lite djupare i soffan och tar en klunk av teet. Här kan jag trivas, tänker jag. Då sätts musiken igång och tonerna är mer än välbekanta. Winnerbäcks röst får mig att fälla en själslig tår och jag tänker för mig själv;

Nu är jag hemma.