Efter en extrem "jag-har-tappat-bort-mina-nycklar"-paniksituation igår kväll, hittade jag mina nycklar, samlade mig och körde ner till stranen för en promenad. jag, nicke och johanna vandrade bygga upp, brygga ner, och samtalade kring livets betänkligheter. Väl hemma igen somnade jag mycket tryggt in i min enochfyrtiosäng till tonerna av Seinfeld i bakgrunden. Vaknade dock, lika besviken som alltid, när klockan ringde imorrse och insåg att drömmen jag drömt som vanligt inte tillhörde verkligheten och nu enbart är ett minne blott. Jag önskar jag hade dom armarna runt mig just nu. I could really use a hug