här sitter jag med grus i ögonen och popcornrester mellan varenda tand. klockan börjar bli mycket.

pappa och jag har en del saker gemensamt. tex är vi fantastiska på att zappa. detta anser jag vara en mycket god egenskap, för att kunna maximera sitt tv-tittande. utan problem manövrerar han fjärrkontrollen som om han vore född med den i sin hand. det är ettan, tvåan, trean, tillbaka till tvåan, fyran, femman, ettan igen, texttv, input, output, höja, sänka, hallelulija. ja, zappa, det kan han den där karlen. ta hand om sina ögonbryn, det kan han inte. nog tur att han har mig ändå.