YUMMI!!

En dag när jag bodde i stockholm skulle jag göra mig en tonfisksallad. När hackandet var klart var det bara tonfisken som saknades. Naiv och ovetande tog jag ut en burk tonfisk ur skafferiet, öppnade den försiktigt med konservöppnaren, sticker ner en gaffel i burken och börjar sakta fösa ur innehållet i salladen. Det är då det händer. Som en explosion osar helt plötsligt hela köket kattmat och mina kräkreflexer har aerobic delux i halsen. Hej Pernillas kattmatssallad. GOTT. Slängde genast hela salladen ner i soporna och fällde en tår över jobbigheten med att göra en ny. Det otrevligaste med denna händelse är att jag numera alltid förknippar tonfisk med kattmat.

Just nu äter jag en tonfisk och keso röra. Mmm. tonfisk. kattmat. tonfisk. kattmat. AAAH!