jag ser en kille som är blind som är själv som är avskärmad som är röd av avund på en tjej som han känner av som säkert är söt som han vill komma nära lägga näsan i blöt av regn fuktig av tårar går han sakta mot rösten låter käppen styra han går in i henne säger förlåt går där ifrån. han skäms

han går fortfarande där nere. han vet inte vilken färg hans käpp är. jag skriker den är vit. han vet inte vad vit är. han tar på mitt ansikte, föreställer sig en näsa två ögon och en mun. en föreställning, en teater. han utgör en show. för idioter som mig att titta på

han kan inte ens själv se men blir så jävla tittad på.

han blir så jävla tittad på. han skriker inte se mig, bara jag vill se.

jag skäms.