jag önskar verkligen att jag va bakis idag. då hade jag kunnat definiera min ångest som bakis-ångest, skakat på axlarna, bytt till den kalla kudden, och sovit vidare. nu är jag inte bakis, och det gör mig provocerad. nu måste jag enligt lag "ta vara på dagen" och "göra något nyttigt av den". det är verkligen inte det att jag inte har saker jag borde göra. bordena ligger så fint staplade på hög här brevid mig. jag måste måste måste fixa fixa fixa. och framför allt shapea upp och bli lite pepp på livet igen. kom igen pernie. go team go.