"[...] Sen sa han inget mer. Det här var en tydlig tolkningsfråga, frågan var bara hur den skulle tolkas. Jag skrattade till lite nervöst, tänkte att det fick räcka som svar. Det räckte inte, han krävde något mer. Nu var det tyst. Jag kunde inte titta upp, där var hans ögon. Jag kunde inte titta åt sidan, det skulle verka avvikande och jag kunde absolut inte fortsätta att stirra ner i tallriken. Hej Moment 22. Jag kände hans finger mot min haka, och sakta gjorde han valet åt mig. Det var ungefär här någonstans som världen runt omkring började snurra. Vi gjorde Linnea den kvällen. "