jag minns inte heller vad klockan var
jag minns inte när mamma sa hejdå på morgonen
jag minns alla frågor, men minns inga svar
jag följde honom tätt bakom, tog tre steg när han tog ett
det var en dag som alla andra,
jag visste inte att något skulle gå så snett
ett, två eller fem gevär med mynningarna riktade mot oss
ett, två eller fem skott senare bröt helvetet loss
som newton predikat, faller äpplet rakt ner
som lågan släcks från ett ljus, fanns varken han eller jag mer
men ingen större fara skedd, det var inte katastrof
det var så vi levde, min far och jag, i total balans och perfekt symbios"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar