Återigen slår jag läger ute i skurup. Camp ljudstudio, fast denna gång alene.

Lisa Mitchell håller mig sällskap i en annars mycket tom och tyst klassrumsmiljö. Inatt ska filmen slutgöras. Sen är den färdig. Klar. Slut. Finito. Separationsångesten kryper sig på. Kan någonting någonsin bli färdigt? Klart? Slut? Finito? Jag lägger in en stor tvek på det.

En vecka till. En vecka till, sen ska jag bli människa igen. Den här zombie-stilen klär mig inte.

Har jag sagt att jag gör världens finaste film?

hejdå liv
hej skurupsbubblan

Vädergudarna vill inte Martins film väl. Dagen inspelningsdag blir till en icke inspelningsdag och istället spenderar jag mina timmar i skolan och pill på min egna film.

lilla rejvvideon har gjort att jag ska göra en stor rejvvideo
vilket ju är himla himla tokigt.

GODNATT

sjukt pepp på 25% av livet
och då menar jag verkligen sjukt pepp.

åter igen en dag av ovilja att sova pga morgondagens snabba debut.

melankoli/euofori

06.55 går bussen imorgon
HJÄLP

Idag är ingen dag jag ska jobba med film.
Typiskt att det är precis det jag bordemåsteska göra.

Det är ungefär nu jag spyr av trötthet.
Ungefär här nånstans jag önskar mig själv en härlig feberyra imorgonbitti, allt för en legitim anledning att inte behöva lämna sängen. Det är i denna sekund jag känner hur det pulserar i huvudet, och funderar på min egna överlevnad. Näsan är igentäppt pga pollen. Ögonen är prydda med glasögon pga linsbrist. Magen är fylld pga ångest.
Ge mig ge mig kraftkälla
kom kom glädjerus
se se se mig snälla
stäng av hjärnligt tv-brus.

det är mycket nu.
det är jävligt mycket just nu.
och som vanligt när det är så fruktansvärt jävla in i helvetet massa går hjärnan på högvarv och kroppen det motsatta. jag sover. jag sover bort nätter. jag sover bort dagar. jag sover bort tid, jävligt värdefull tid. jag tänker istället för att göra, och med en sak avbockad känner jag mig värdig att lägga av igen. ta en paus. på 78 timmar.

det är det här med modes. mina modes som sätter in när jag minst vill det. eller för den delen har tid med det. eller ens kan hantera det. jag har veckor och dagar som block i min hjärna, och varje dag med sina 24 timmar är inrutade och fullsprängda. och här ligger jag. i min säng. intet ovetande om att för varje sekund som går, fylls listan med tidspress på. jag måste ta mig ur mitt rutmönster. jag måste byta bana. komma igång. komma rätt. halka in. snarast.

det första på min lista idag av dagens måsten försvåras av det cykel/bil-lösa faktumet. den kollektiva bestraffningen, dvs färdmedlet, inger inget hopp och lust att rulla ur sängen. tidskrävande, åh så tidskrävande, den där förbannade bussen är. för att inte tala om svettig. och människofylld.

jag önskar jag var människofylld, sådär full av liv. sådär energisk och fantastisk, som jag vet att jag kan vara.

men inte just nu. inte just idag. inte på ett bra tag.
tidspress är ingen ångestdämpare.

jag är ingen ångestbekämpare.
inte just nu. inte just idag. inte på ett bra tag.

jävligt trött tjej på ett
jävligt kallt tåg.

så vill jag sumera läget

och så ja, det kanske inte är varje dag man får stina dabrowski att gråta över något man skapat med sina två händer och a whole lot of heart.

NU: sthlm.
hejdå allt och alla för två dagar.

FAN. ingen middag hemma. ingen frukost. ingen matsäck. ingen lunch. ingenting. inte ett jävla skit. jävligt dåligt med mat nuförtiden.

FAN. FAN. FANSKAP

minibildkavalkad. kusingos. valborg. ballongplåtning.

saker som ska göras innan jag somnar idag:
1. träna
2. packa en liten liten väska
3. hårgreja
4. raka bort vinterpälsen
5. inte glömma något, tex mitt självporträtt
6. bygga upp peppen
7. grejja en film pour le train
8. sluta nojja över olika ångestpunkter

idag saknar jag alla som är i turkiet.
lägg av med det nu.
kom hem.

igår var jag i skolan tills kl 21.00.
idag är jag inte i skolan alls.

idag äter jag frukost ute med min syster och kusin-jakob.

idag ska jag inte tänka tvillingfilm eller självporträtt.
idag ska jag ladda upp mig inför vad som komma skall.

Who wants to be a TV-Producer?
behöver jag ens svara.

igår var det valborg med gos och migrän, nu väntar jag på en pizza som ska komma levererad av matte i egen hög person. kvällen spenderas på soffan, imorgon är en annan dag.

hello ytterligare en psykiskt jobbig skoldag. jag som trodde jag kunna släppa det här med mitt självporträtt men ack nej. igår flydde jag från problemet och skapade rejv av min kropp istället. idag måste måste jag. jag måste få det här någonlunda klart så jag kan slappna av inför nästa vecka. nästa vecka ja. stockholm en sväng igen och slutprovet på DI. då ska jag har med mig självporträttet, därav stresspress.

näe, en kaffe på detta?

godnatt alla.
godnatt.
gos gos gos godnatt.
gos.
godnatt.
alla.
godnatt.

jag lovar. snart. snart mina vänner. snart ska jag vara tillbaka på topp igen. snart ska jag skriva som aldrig förr och snart hoppas jag blir snarare än vad snart lätt kan dras ut till att bli. jag lovar.

NU: sleepover hos bestis-ju

Idag har jag druckit kaffe med en bebis; Ellen. Ja, och så hennes son Theo (sötnosen bredvid mig på bilden ovan). Vi pratade om livet och promenerade i ösregn. Nu ska jag bege mig till träningen med min mycket onda mage. AJ.

det är synd att man inte alltid kan inse hur grym man är.
idag inser jag det i alla fall, och det är ju tur.
nu ska jag sova och drömma så jävla härliga drömmar.

jävlar vad jag är skitglad i magen.
på riktigt liksom.

JAG GICK VIDARE!!!!!!!!!!!!!!!
20 ska bli 10 och jag ska FAN va en av dom.

det har varit helg. jag har ätit våfflor. jag har ätit goda middagar. jag har ätit gott godis. jag har dansat. och dansat. och dansat. och varit snygg. och varit ful. jag har varit glad. jag har varit ledsen. jag har haft ont i magen. jag har haft ont i huvudet. jag har tränat. jag har gosat. jag har busat. jag har sovit över. jag har blivit översovd.

nu ska jag sova. och jag ska vänta. jag ska vänta på att ett besked dimper ner i brevlådan. jag är nervös.

Matte dämpade den dåliga känslan med peppande ord. BRA

en superdålig känsla i magen slog mig.

jävla skit. det ser mörkt ut på våffelfronten.. våffeljärn saknas.. TYPISKT!

idag kör jag på den lätt fräkniga looken

Någon gång inatt vaknade jag av att jag frös om bena, och i exakt samma stund som tanken slår mig lägger Johanna över det gemensamma täcket över mina frusna och strycker mig sedan över kinden. Jag tror att det är det som kallas vänskap.

En välkommen-hem-puss på matte för en stund sen och nu är det dags för intervaller i pildammarna.

GO TEAM GO!

promme med ju, solning hos farmor följt av köttbullsätning och hemåkning. nu väntar snart en mycket tokig och rolig hemlighet, GOOOOOS!

dom säger att det är en ny dag idag, det kanske det är.
jag ska nu göra mitt hår rättvisa, det ska tvättas och bli gottluktande igen.

det finns fräknar i mitt ansikte, det gör mig glad.

jag går. hejdå

okej, det är ca 2,5 km dit, samma hem. 5 km alltså. plus prommen med ju, som kanske ligger på 1,8. summa 6,8 km promme. whäwhä. besluts ångest. hela jag är ett beslutsångestbeslut.

funtar på långpromenad. bort till kinnarps, standardrundan med ju på hennes lunch, sen tillbaka hem igen. äsch. ska mäta hur långt det är och se om jag blir pepp. återkommer.

det är tydligen sol ute ser jag. det bekommer mig inte. inget bekommer mig just nu. jag undrar vem jag ska be för att komma, komma tillbaka till någon form av livsglädje. just nu är det bara så jävla mycket känslor och icke-känslor som famlar omkring, som jag famlar omkring mitt i. rätsida tack, rätsida på min insida och förmåga att åtsidosätta. jag vill bekomma mig igen. become me.

jag behövde vara för mig själv ett litet tag, så jag åkte hem till johanna. här är jag mig själv för mig själv på bästaste sätt och vis. poly-gos kan aldrig slå fel.

Återigen dags för laserstrålarna.
När ska man få sluta skjuta?

jag längtar till den dag jag blir sugen på att blogga igen. just nu känns allt bara trist.

nu handlar allt om laserstålar om att pumpa upp energi om att bli stark starkare starkast. imorgon avgörs mina närmst tre kommande år under en enstaka intervju. jag ska ge dom av mig själv jag ska ge dom mig jag ska ge dom viljan att vilja lära mig.

och misslyckas jag, är jag inte en mindre människa för det, då är det bara till att förlita sig på mantrat åter igen och bygga upp ett nytt försvar. kämpa kämpa, det är livet.

Stockholm ligger bakom mig, och jag sitter nu vid ett köksbord i Mölnbo. Mina ögon svider av svullenhet och jag vet inte riktigt vad som ska få mig att komma tillbaka till mitt vanliga jag. Det verkar som att hjulet bara fortsätter att snurra snurra snurra och jag får inte en chans att hoppa av.

jag har precis gått upp ur sängen, duschat och ätit frukost, men allt jag känner för att återvända till täckets varma trygghet, sluta mina blå och totalignorera livet.

mitt mantra:


"Piow piow laserstrålar som man skjuter och Xena warrior princess, jag är en stark stark kvinna som bara BAM klarar ALLT! INGA HINDER!"

I'm on a train, I'm on a train
take a good hard look at the motherfucking train

på väg upp till mitt beloved stockholm.

Nu hoppar jag upp på cykeln, iförd regnutstyrsel, och trampar mig hela vägen fram till Joannas privata klippbord. Ikväll vet jag om filmen håller. Behöver jag säga att det gör lite ont i magen?

är inte riktigt tillbaka on track
känner mig som en gråzonsmänniska

35156 varsågod senare, och exakt lika många tack, finns nu min film totalt i fysisk form. Eller ja, lagrad på ett par minneskort och strax på ett par hårddiskar. Känns sjukt. Och skönt. Och skrämmande. Och nice. Och pirrigt. Och skönt och skrämmande igen.

En timme i badet och jag börjar likna en människa igen. En skrynklig sådan.

IMORGON BLIR DET ÄKTA ROCK N ROLL!
nu lägger jag mig i sängen med en sista manusgenomgång. pang på säger jag bara. pang på som utav bara fan. klara för tagning. tystnad. kamera. kamera rullar.

varsågod.

nu blev jag ledsentjej igen. det är det där med att det är så lätt att tränga undan, men när det sen dyker upp så slår det så jävla hårt tillbaka.

LETA EFTER DENNA TJEJ IDAG

5 avsnitt klara av min nya följeserie (how to make it in america) var perfekt klara nu när jag kom hem från min springtur. springa/träna är bra för nerverna, all energi pumpas ut istället för att gå på rotation i hjärnan. imorgon är fixardag deluxe, sen inspelning hela helgen. jag är taggad som ett rent helvete. jag saknar dock fortfarande motivation till att le, men ser i alla fall ljuset någonstans där framme.

Då var jag tillbaka på ruta ett.
Ruta ett av ont i magen.

Mitt psyke är ibland bästa, ibland sämsta, ibland obefintligt.
Nu är jag stark, men fan ingen glad tjej.

WHAT A DIFFERENCE A DAY MAKE! OCH FINA MÄNNISKOR! OCH FINT KLIPPT FILM OCH STARK SJÄLVKÄNSLA! OCH PIOW PIOW LASERSTRÅLAR SOM MAN SKJUTER! OCH VETSKAPEN OM EN GOSIG MIDDAG OCH EN ÖL! HALLELULIJA! BÄST TJEJ!

pow pow pow! lucky shot och helt plötsligt står jag med en besiktningstid på måndag, hallelulija. Kanske har vinden vänt?

ser ni den här tjejen på stan, så krama henne.

vilken tur att idag är en ny dag och att jag har sovit 12 timmar inatt.

dagens mål nummer ett är att cykla upp till simpan och ha dejt med joannax2 och karolina. det ska nog bli ganska lätt att lyckas med. där efter följer jag med joanna med k hem och tittar på mer klippt material hon har jobbat med. dagen avslutas sedan i jus sällskap, med middag och sen öl och musik på inkonst.

go go fight fight

med pyjamas linne och rödgråtna ögon cyklar jag nu bort till hermodsdal för att handla något att äta. inspirationen ligger begraven ungefär i botten av helvetet, men vad gör man inte för att överleva.

jävlar vilken höjdarstart på denna veckan. varje dag är det bara kämpa som gäller. jävla kämpa kämpa kämpa. vem som helst får komma och kramas med mig nu. vem som helst.

nä nu måste jag fan cykla och träna, här hemma blir noll barn gjorda. har ringt ett par samtal inför helgen, men knappt kommit nån vart. suck suck suck, VAR är mitt block. Jag känner mig naken, exposed osv osv.

Sjukt ledsentjej idag med, mitt bästaviktigaunderbara svarta lilla block är MIA. I den finns mitt liv, men var fan finns den?

jätteledsen tjej vill gosa med alla djur som finns i hela världen, utan att få astmaanfall. NU
tycker jag mest synd om mig i hela världen. banalt men sant.

upp och ner alltså. allt det här jävla upp och ner-andet. man blir utmattad av sig själv. jobbigt läge.

JAG JAG JAG JAG JUST JUST JUST NU NU NU NU

nu ska jag kolla nytt gossan och nytt 90210 och längta till mer tills johanna slutar.

Nu hoppar jag in i duschen och tvättar bort 60 min yoga-svett.

Det är en märklig sak det här med att göra film. Så sitter jag där helt plötsligt och säger 'varsågod' stirrandes in i monitorn. Jag ord jag själv skrivit ner sägas högt, jag ser människor förvandlas till någon dom inte är pga min fantasi, jag ser liv i mina miljöbeskrivningar. Jag sitter man där och stirrar rakt in i min egen hjärna. Ett helt rum skärmas av. Ögonen stirrar som en galning mot skärmen och jag glömmer säga 'tack', för att jag tror att det är en film jag tittar på. Där är 25 personer runt om mig, som alla lyssnar till mina direktiv. Det är 25 personer runt om mig som lyckas göra precis som jag tänker. Jag vill kalla det mäktigt. När man sen försöker tacka för människotiden som avverkats låter det alltid så smalt med ett enkelt tack, men det är allt jag får fram. Jag blir så imponerad över att jag har sparkat igång en cirkus av människor, som alla jobbar för att jag ska bli nöjd. För att just min vision ska verklighetsställas. Jag försöker igen; tack. Tack tack tack alla fina människor, både ni som jag lockat med mig på inspelning, och ni som tvingas höra om allt när jag går därifrån, och ni som är orsaken till att jag gör vad jag gör överhuvudtaget. Tack.

Idag börjas skjutningen av film och ej av folk! HEJA!

nu har både blodet och tårarna runnit. jag grät som ett litet barn, men de två sköterskorna som lugnade ner mig tyckte att jag minsann va jätteduktig. det är så konstigt att gråta och panika sådär över något som man vet inte är så farligt som man tror. som sagt, jag behöver ett bättre psyke. helt klart.

nu värker det i min arm och det är ganska synd om mig.

om 10 min börjar min allergiutredning.
jag har svinont i magen.

träningen gick sådär, började må illa och bli yr så jag fick avbryta lite. det kallas sjukhusnervositet. en timme kvar.................

jag behöver ett bättre psyke

godmorgon godmorgon! tack vare nickes härliga godnattsaga igår har jag drömt och drömt och drömt jättekonstiga saker. jag minns inte riktigt vad, mer än nån svinkonstig melodifestivalen sak som jag, ju och jus mamma va på. ju va bitchig. haha. nu är jag i alla fall helt utmattad i hjärnan, men ska ändå bege mig till gymmet. smell ya'll later!

GODNATT
(dumma bajsungar som inte kommenterar länge..)

Detta är en klänning jag längtar efter.

ÅH MATTEBABY ringde från thailand och berättade vilda historier. JAG SAKNAR HONOM SÅ DET GÖR ONT! Men han kommer hem om exakt en månad, vilket känns MKT bra.

DAGENS ÖRHÄNGE

Burrig tjej ska städa!

YES! awesome träning + bussfilmningstillstånd kirrat! HEJA HEJA!

Lockig tjej ska dra och träna nu!

En förmiddag väl spenderad i Skurup har nu resulterat i en tusan massa utrustning, samt en ytterligt säkrare Pernilla. Det här kommer att gå mer än vägen, det kommer att bli bra.

I'm going in for the kill helt enkelt

världens kallaste händer och världens mättaste mage

väntan på pappa och sushi är dryg, men om 50 min är den över.

då blir det skolan en sväng imorgon ändå, skrapa den sista utrustningen som är kvarlämnad, samt hämta den beryktade mini35an. alla roller är satta och manuset i princip spikat, nu är det bara att köra. svetten lackar redan.

HÄR ÄR JAG IDAG:

jogging/cykelturen är avklarad, en tallrik yoghurt på detta och jag känner mig mogen att kliva in i regissörs-rollen. heja heja!

ps. jag tycker att det räcker nu. alla som är i sthlm borde genast komma hem.

halv elva kände jag att nu räcker det, och somnade in ytterst gosigt i min säng. nu, 12 timmar senare, vaknar jag utan gårdagens bakishet, och otroligt sugen på dagen. frågan är om jag ska träna innan eller efter gårdagens framflyttade skypecasting. med tanke på solen ska jag kanske jogga hem till farmor och hämta cykeln? det får nog bli en deal på den!

nu: nyduschad, fräsch och time for skype-casting.

PUH! nu börjar jag ca återvända till någon form av verklighet igen. bakis är bara mitt förnamn, men gårdagen var en höjdare på olika slags sätt och vis, så jag antar att jag mår som jag förtjänar. jag vill ha godis. genast.

TOM SÅHÄR GLAD ÄR JAG!

SÅHÄR glad är jag, prickiga kavajen och mitt nygjorde örhänge!

BIRD BIRD BIRD BIRD IS THE WORD

jamen sen sist har man ätit lunch, filmmötekaffedejt med karro, svirat om till prickig kavaj, druckit ett glas rött SAMT kirrat skådis tills på torsdag. Imorgon blir det skypedate för sista kollen, sen är allt löst. Ikväll är livet fint, jag ska vara sweet mot alla jag möter och bara vara sådär härligt klyshig. LÅT MIG! OKEJ! LALALAL!

hörde jag lunch?
hmm.. undra vad jag ska svänga ihop..