SISTA KVÄLLEN I STOCKHOLM!

Jag blir bara nöjd om ikväll blir lika vilt som igår.................

Just nu har jag superstyva bröstvårtor av ingen anledning.

Tror jag.

Under tiden jag spanade in stjärnreportern Karolina Bengtsson hann mörkret lägga sig över Stockholm stad.

WOW tänkte jag. Vad gör Timbuktu hemma på min gata i stan? Sen såg jag att det i verkligheten var en 40ish kvinna i grön jacka. Kanske befinner jag mig förtfarande i dimman av dagens rördhet. Känner att kinderna, så här tre timmar senare, still är röda och att värmen i hjärtat sitter kvar. För många fina ord och en programsnilleblixt senare spenderar jag min sista Stockholmsfredagseftermiddag med mig själv, soffan och överbliven tacos. Kan låta deppigt, men det är alldeles, alldeles...

underbart

Sadface på mig. Jag städar undan mitt skrivbord.

Näst sista dagen på UR. Mitt hjärta gråter blod och mina ögon vattnas pga ölen som väntar mig på VURST (dvs UR och SVTs barnredaktioner som slår sina kloka ihop och after workar tillsammans).

Idol-Ola var snäll och dagen har varit typiskt cool. Skurup på måndag är typiskt o-coolt. Men sant.

Barr och Pinne räddar världen har premiär den 21 januari (framflyttad sändingsstart!) kl 18.00 (ca) på Bolibompa, då får ni se dessa små filurer, samt även en BADpernie som slänger glasflaskor och så! titta titta titta!

Är man i Stockholm när man först ser en polisbil med blåljus, sen hör tre fett höga bang och sen ser en bil på en trottoar med ett igångsatt larm?

Idag lagar jag tacos till mig själv och ser fram emot en morgondag fylld av idol-Ola, after work öl och after after work öl.

denna morgon suger balle. missade all aktivitet igår pga min soffsomning, kunde sen inte somna förrän sent i sängen, hade knivar som stack mig i magen thorugh out the night, och on top of allt drömde jag allt för gosiga och ouppnåliga drömmar enda fram tills väckarklockan ringde, och vaknade med ångest.

jag är ostabil 2.0 för tillfället.

En vis man sa till mig idag "Är cockpit så roligt på efterhand då...", och nu i efterkälken av alkoholdimman kan jag inte mycket mer än att hålla med honom. Men jag kan ändå inte sluta förundras lite av ordet. Smaka lite på det. Cockpit. Cockpit. KukKuk. Man måste ju faktiskt få lov att fnissa lite, och undra, hur tänkte upphovsmakaren där? Första slutsatsen (och man får lov att fnissa åt "satsen") man kan dra (här får man även lov att fnissa åt olika saker man kan dra i) är att det inte är en svensk individ som har hittat på ordet. Eller man får hoppas på det i alla fall. Eller tycka det är synd, för visst hade det varit en extra krydda om så var fallet. Nästa slutsats jag vill dra är ordets form i plural. Yes, visst heter det en cockpit, flera cockpitar. Det tycker jag är ett relativt underhållande ord. Tredje och sista slutsatsen är den jag finner på Wikipedia; att en cockpit är där "piloterna kontrollerar farkosten", och visst är det även så i den verkliga världen, att KukKuk bärare med sin KukKuk kontrollerar hela sin farkost.

JAG BEHÖVER EN KRAM. GENAST

Nu blir det godnatt för mig. Behöver min skönhetssömn då vi imorgon spelar in premiäravsnittet av Barr och Pinne. Yes, mina damer och herrar, det är där jag gör min TVskådis debut. Håll utkik, den 1e april ser ni mig stoltsera på bolibompa. (låt dig ej bli lurad av datumet, faktiskt true story)

För övrigt älskar jag det faktum att jag imorgon ska få pussa på två av mina älsklingskorvar som gör ett gyllende besök i huvudstade. Matte och Judel for lajf!

Ibland har jag rött läppstift och skitsnyggt hår.

Hej jag heter Pernilla, och ja, idag fes jag högt i jobbhissen.

En sak jag inte gillar med mig själv är min förmåga att lyssna på allt för kärleksfulla låtar under allt för kärlekslösa kvällar. Hur ska vi styra upp följande fenomen? Det är i alla fall helt säkert att något slags mirakel måste ske snarast. Eller ja, jag måste ligga lite helt enkelt. Och bli kär på köpet. Kanske till och med gifta mig. Och en kotte eller två. Något sånt.

detta är en kärleksförklaring

nu har jag klippt kims hår. jag älskar att klippa folks hår. nån mer villig och sugen?

jag och diskborsten har blivit ganska bra vänner på senaste

dagens låt:

jag önskar dock att det vore:

I've been bitten by the inspiration bug, and YES, I think I'm infected!

På begäran av en anonym läsare kommer här nu ett referat av min och Loodies lirar-lördag:

förkväll: fotbollstittning följt av photosession med självutlösaren hemma hos mig och Kim uppblandat med white whine spritzers
kväll: ljudfesten (skånesljudpark+festen) på kägelbanan med en förälskad (i oss) juggevakt, en förälskad (i oss) bartender samt en bög som dansade (och klättrade upp i en pelare) så sweet att det var Lottens tur att bli förälskad. Efter vi hade pratat lite med en viss snook kille var det dags dra vidare, hej hej stureplan och Fares Fares. två öl senare fortsatte kvällen i en taxi, fylld av donkan mat, hem till mig igen
efterkväll: krängning deluxe för att sedan påbörja ytterliggare en photosession. Nu ligger vi dock på golvet och skrattar tills vi dör. sen gos i sängen och olika slags ord som sades och så, sen ZZZZZZZzzzzzz.

efter 30 min intensivt läsande på flashback inser jag nu ännu mer att människor på allvar är SJUKA I HUVUDET!

nu kom Lottie, YES

jag och loodie har varit på ljudefester och stureplansfester och olika slags fester och HALLELULIJA!

jag och lotten är bästis med en styck självutlösare

jag är glad över att jag är frisk igen och över allt drama är påväg att luckras upp och lämna mig för gott. jag är öven glad över att jag är still standing strong trots många olika saker. heja heja pernie

det finns även spår av mig

det finns spår av efterfest på våran balkong

Ps. Ordet på bilden har inget med min sinnesstämmning att göra.

Jag försöker bara leka tuff och lär mig skriva coola saker på coola sätt

det är svårt att bota något man inte riktigt kan sätta fingret på. ibland önskar jag att livet inte var så jävla spännande

blev jävligt glad precis över min nyfunna hunger, firade med en knäckemacka med skinkost, och hör och häpna, tror ni har jag allvarliga svettningar och svinont i magen nu? JAG FÅR ALLVARLIGA DAMPANFALL

min kropp har ett konstigt sätt att reagera på saker, pang bom så ligger jag där. däckad, utslagen och mår allmänt piss. ett par dagar brukar det ta, sen är jag tillbaka igen. nu är jag inne på dag tre, och jag börjar känna att någonstans finns där nog ett ljus ändå.

jag känner mig som 16 igen, samma tankar samma jargong men fan inte samma tjej. jag är inte samma tjej, varken i huvudet eller i kroppen, bara omständigheterna som spelar mig ett spratt då och då. det är tur man får chans att andas ut ibland, blir jobbigt när inandningarna tar övertag över mitt överjag.

efter 19 timmars sömn mår jag fortfarande ytterst freaky. blir till att vara hemma veckan ut, och fan börja må bra for real.

Londonbiljetterna till nyår är iaf bokade och klara, vilket gör hjärtat en gnutta gladare. behöver jag säga att jag längtar?